Världen är kall, Hälla är varmt

Lite för mycket ebola och halshuggning i världen nu. Vad göra? Sparka sönder teven och köpa får och höns? 

Vi har i alla fall låtit installera en luftvärmepump. 

Och i väggen hittade vi en gammal platsannons. 

Humle äter tingeltangel

Borde alltså inte blogga, hepp

Majas mos på grannens frukt

Joels äppelträd är lite små. Och gårdens gamla har visserligen frukt, men vem orkar ut i höga gräset, klättra och klänga? Och sålla och ansa och beskära? Vi, inom en rimlig framtid, hoppas jag. 

Av våra snälla grannar fick vi i alla fall en fördigplockad hink. Så jag kokade lite mos.

Tog första bästa träff på Google. Enkelt och ofantligt gott, stod det.

Det luktar mormor.

Glad höst

Tacksam

Tag en far och en son, en solig helg, borste, rödfärg, vitfärg, stege och inställningen Perfekt duger.

Ack, det gamla huset blir fint.

Vad har jag gjort för att få bo här?

Så fint.

Tre sidor kvar, förvisso.

Men som alla som lever och renoverar vet; det är resan som är mödan värd.

En resa med världens bästa farfar, och kvinnan med huckle i håret.

För bakom varje oklanderligt målat hus på landet i Dalarna står någon som bakar knäckig rabarberpaj och pizza (okej, kit-pizza), i köket med vedspis och gröna luckor.

Vad är väl en diskmaskin? När man har två småbarn att gulla med.

Eller en tvättstuga? När maskinen gjort tunnan full och man får dra slangen upp i huset, ner i badkaret och lyssna på bruset.

Vara bondmoran som tvättar i älven, typ.

Damen som bodde här förr. Satt hon på verandan, mörare än dillköttet, och drömde? Om socknens rödaste hus, med knutarna vitare än snö? Värdigt rosor och pion, taklök, äppelblom och aster.

Kanske fruktade hon någon i framtiden till gården, med mer till övers för orden än jorden?

Här bor jag i alla fall, tänker jag.

on hold

"JA! Vi skaffar två barn, ett renoveringsobjekt, renoveringsträdgård, två katter plus en inkräktarkatt, och Netflix, och så jobbar och bloggar vi."
Det går ju lysande det här, bloggandet undantaget.

Skörd

Så gott som självförsörjande nu. 

Får jobba på råvarorna till kaffet och glassen bara.

Back to work.

Mjukaste presenten

Tänk, om växter kunde tala. 

"Hej, jag är Lammöra. Maria fick mig av Emma, som fick mig från mor sin, från Mårtsbo i Bjursås. Jag är mjuk som ett lammöra (duhuu) och lockar till mig humlor. Sätt mig i kryddlandet vetja. Mina blommor är blå, hej då."

De fagra blomsterängar

Finns en tid för allt.
Och en inte-tid, således.
Inte-bloggtid har varit.
Men nu sover barnen och jag orkar inte göra midsommartårtabotten.
Eller något annat som inbegriper lämna soffa och kaffekopp.

Så vad har hänt?
Trivs rabarbern? (Tror det, dock angripen av svarta djur typ myror.)
Växer potatisen? (Ja. Tydligen är det så, att här trivs potatis. Det sa Någon som vet.)
Solrosorna? (Funkade bra att driva upp inne, de är nu soliga värre ute. Fröna jag sådde direkt har också tagit sig. Ärtorna kommer också.)
Träd? (Joel fick fyra i Joel-present. Körsbär, plommon, äppel, äppel. De är nu i jord. Körsbärsträdet (direkt från Bjus, med anor från Gbo) dog, men vi fick ett nytt skott som jag satte i går. Vill verkligen inte begrava något som kanske lever, så jag satte det döda (men vem vet) i närheten av plommonträdet. Körsbärsträdet (det nya) satte vi vid kryddlandet.)
Kryddlandet - är det fullt av fjärilar, oemotståndlig doft och känsla av munkvisdom? (Nej. Men man får ju ge dem lite tid, plantorna. Basilikan är på vippen att ge upp, känner det på mig. Attans, den var så rödlila och vacker. Men de pyttepytte backtimjan jag satte ut, har tagit sig fint. Förväntar mig blom innan snön. Timjan verkar stabilt som stenen, har ett par sorter till.)
Och rabatten mot spöket oskar-ladan? (Krasse, luktärtor och månadssmultron satte jag ut. De lever alla, och krassen och smultrona i alla fall, frodas.)
Humlen, också mot spöket oskar-väggen? (Klättrar spänstigt, jag hoppas på fler rankor dock.)
Jordgubbarna? (De växer på, har bildat revor som jag brutit, satte de nya skotten lite hipp som happ.)

Nästa år blir det fler jordgubbar, tror jag minsann.
Jordgubbar är fina, och bra mot farliga blodfetter har jag läst.
Nästa år blir det grönsaksland på nytt ställe. Det nuvarande ligger liksom mitt på gräsmattan, kom vi på, när vi gjorde gräsmattan lite större.
(Nästa år är ett användbart begrepp när det gäller Trädgård och Odling, tror jag bestämt.)
Man skulle kunna tänka sig en portal, från gräsmattan/trädgården, ut i landetområdet.

Vi fick en stor påse sommarblomsterfrö av mor. Kom på den briljanta idén att göra ett mönster på ängen, medelst lie eller trimmer, och sedan så.

En bybo kallade oss grönavågare, så jag tänker som så att jag sår ett hjärta claro.

Nedan ett klipp, den mer lyckade delen av kryddlandet.
Nästa år kanske ni får se hela bilden, mo ha ha ha!

Dags för lite ketchup kanske

Då så, nu har äntligen drivbänken kommit på plats! Frågan är bara vad man ska göra med alla tusentals tomater ... som man kommer att få? Ketchup?

Hur som helst så fick jag hjälp av min dotter att få drivbänken på plats. Tack för det Nora!

Shit happens, kanske

Nedanför huset, intill uppfarten, vid huggisarnas mur, är det torrt. 

Det går en liten väg till vänster från vår väg, i korsningen finns en sandtäckt trekant. 

Sådde, på vinst och förlust, mynta och oregano där. Roligt med en spicy uppfart, tänkte jag. 

Tror i och för sig att oreganofröna åkte flumride till grannen det första de gjorde, då regnet vräkte ner efter sådden av dem.

Knöligt

Skyller på väder och småbarn - först i dag kom de i jord...

Potatisarna! 

En tidig sort (Princess), en sen (Asterix).

Granngården stängde, beslut i viss panik!

En gång i tiden var rabatten JÄTTEFIN, sa grannen. 

Ingen press.

I förrgår planterade jag tre plantor alunrot runt rabarbern, som jag satte ner nyligen.

Kanske bildas en vacker matta, kanske blir rabarbern arg.

I andra änden av rabatten finns en pion, och okänt gult. 

Fortsättning följer.

Och så var vi med flaggstång!

När man bor på en gård på landet måste man ju ha flaggstång! Av någon anledning fanns det ingen här på gården, tills idag! Förra helgen jobbade jag min far med att gjuta fundamentet. Först grävde vi 120 cm djupt och 50 cm i diameter. Vi var iväg och köpte 8 säckar cement. När vu hade kommit halvvägs insåg vi att det inte skulle räcka. Tyvärr så var det nu söndag och alla butiker i Leksans har stängt på söndagar. Vi fick nu välja mellan att vänta till på måndag eller ta en sväng till Falun och köpa mer cement. Det blev det senare alternativet. Skönt att få det gjort! Vi köpte ytterligare 6 säckar. Tänkte att det måste räcka, och det visade sig att det gjorde det. Men det var precis.

Nu i helgen hade betongen stelnat tillräckligt för att vi skulle våga resa stången. Så nu står den där! Lite kort i rocken men det for duga. Skön känsla att hissa flaggan för första gången.

Här ska den vara.

Farsan gräver.

120 cm djupt ska det vara.

Gjuta.

Färdigt för resning.

Måste ju tala om när det blev gjort.

Det närmar sig.

Flaggan i topp!